Vad innebar 2001...

..för Afghanistan?

Afghanistan är ett drabbat land, långt härifrån.
Dels är medellivslängden i Afghanistan ungefär hälften av Sveriges och mödradödligheten 4000 gånger så stor som här.
I praktiken innebär detta att det varje halvtimme föds ett afghanskt barn som förlorar sin mamma med detsamma.
Ett av landets utbredda problem kretsar kring en av livets gyllene nycklar till kunskap; skolan.
Vår västerländska självklarhet.

Innan och under millennieskiftet var möjlighet till utbildning i Afghanistan förknippat med både svårtillgänglighet och exklusivitet,
praktiskt taget obefintlig för landets kvnnor.
Totalt 4 % av Afghanistans barn fanns då registrerade i skolan. 
Det är en procentandel motsvarandes färre än en miljon av hela det dåvarande invånarantalet,
som då fyllde ut en människokvot på 25 miljoner.

I den ynka miljonen platsade, i sin tur, enbart 3 % av landets flickor.
En praktiskt tagen obefintlighet, alltså.

2001 kom därför att vara ett avgörande år,
vilket innebar befriande förändringar och avstamp för landet.
För i och med att det talibanstyre som härskat i Afghanistan upphörde,
kom också möjligheten för landets barn att gå i skolan att öka avsevärt.

I dag lever 31 miljoner människor i Afghanistan,
och en tredjedel av landets flickor har nu tillgång till skola.
33 %, av det som tidigare levde upp till ynka 3 %.

Dagens svar syftade alltså på den enorma utveckling som skett,
utan att för den delen förglömma att det fortfarande finns en lång väg att vandra vad gäller landets ojämställdhet.
Men det här är en början. Och arbetet fortgår.

Av Afghanistans pojkar är 66 % registrerade i skolan,
och målet är självklart en hundraprocentig siffra för båda könen.

DAGENS FRÅGA, 29/3

Vad är 60 %?

Vad skedde 1867?

1867 var ett historiskt år.
Ingenting vi minns av egna erfarenheter,
men nog finns det dokumenterat att 1867 blev året då Lily Maxwell bar manteln som den första kvinna att någonsin rösta i ett brittiskt parlamentsval.

Hon fick äran att ...eller, hon fick ju ingen ära.
Egentligen var hon inte ens menad en röstplats, hon var ju kvinna. Kvinnor fick inte rösta.
Men på grund av en lucka i lagen som inte kunde förhålla sig till vad som skulle hända
när en kvinnas man inte längre var i livet, gavs hon ändå chansen att ta över hans röst.

Och hon tog den.
Trots att den innebar en uppenbar risk för hennes liv.
De var ju minst sagt på hugget inför det här ögonblicket,
de människor som såg det som sina livsöden att kämpa emot att kvinnor skulle tilldelas
ansvaret en rösträtt innebar.
Men Lily tog risken, hon valde att ta kampen.
Rakryggat tog hon sin chans och satte därmed en historisk vändning till världen.

Och åh, vad vi ska minnas dig för det, Lily.Jag hoppas att du insåg ditt värde.

DAGENS FRÅGA, 28/3

Vad innebar 2001?

Gårdagens svar + dagens fråga

Gårdagens kluring åsyftade den manifestation Feministiskt Initiativs grundare, Gudrun Schyman, genomförde under Almedalsveckan i Visby sommaren 2010.

100 000 kronor är nämligen den pengasumma Gudrun valde att elda upp i symbolisk gest för den orättvisa som är kvinnor och mäns lön emellan.
Hon stod alltså bokstavligt talat bredvid en eld och matade den med massor av äkta tusenlappar,
som i sin tur gick i rök.

PR-byrån Studio Total stöttade aktionen genom att skänka F! alla pengar till ändamålet,
och allmänhetens reaktioner kom tidigt att visa sig, spridda och starka.
Drastiskt, tyckte de flesta. Rent slöseri, hojtades det från håll och kanter. Genialiskt, sa andra.

Så här förklarade Gudrun sitt handlande:

"Lönegapet är på totalt 70 miljarder per år, omräknat i minuter blir det 100 000 i minuten. Trots att vi diskuterat frågan i decennier så har vi fortfarande den ordningen att skillnaden mellan en genomsnittslön för en man och en kvinna är 4 700 kronor i månaden. Vi tycker att det är oanständigt."

Onekligen ett både tydligt och vågat drag för att påvisa en konsekvens av verklighetens anlag.

Enbart provocerande eller knivskarpt?
En stark knytnäve i luften, om inte annat.


DAGENS FRÅGA, 27/3

Vad skedde 1867?

Vad var 20?

2011 blev ett strålande musikår, på många sätt.
Sverige utökades med både ett och annat - både kvinnligt och manligt - popstjärneskott,
och ändå tycktes det vara märkligt svårt att fylla upp festivalkvoten balanserat och bra.

Den sammanlagda siffran för andelen kvinnliga musikakter som bokades till 2011 års svenska musikfestivaler kom nämligen att fylla ut endast en femtedel av helheten.
Futtiga 20 procent av hela 100.
För att en kvinnlig akt skulle bokas krävdes alltså en motsvarighet på fyra manliga.

Hur kommer sig då denna obalans? är onekligen en fråga som både bör ställas och funderas över.
Kanske kräver den ett djupdykarsvar.

I samband med att år 2012's festivalbokningar avslöjades för allmänheten
publicerades en artikel om saken.
Den kom under rubriken Mest män som bokar artister till festivalerna och tog bland annat upp Ladyfests eminenta koncept om att belysa det frodiga utbudet av kvalitativa konstellationer bestående rakt igenom av kvinnliga aktörer.

Ett argument som cirkulerar som svar kretsar nämligen kring det,
att det inte skulle finnas något utbud av kvinnliga musikakter värda att boka.
Ett påstående Ladyfest gör allt i sin väg för att bevisa som myt.

Så här såg det ut när artikeln kom i tryck, i en upplaga av Dagens Nyheter i vintras:

"Ladyfest arrangerar själva kulturella evenemang där de bokar enbart kvinnor. De menar att det finns ett digert utbud av kvinnliga artister och att festivalarrangörernas klassiska argument inte håller.

– Det vanligaste svaret man får när man frågar varför är ”det handlar inte om kön det handlar om kvalitet”. Hur kommer det sig då att det finns så många kvinnliga artister som inte får komma upp på scen? Vi vill slå hål på det argumentet.

– En festival med uppemot 10 000 besökare är en opinionsbildare och i den rollen finns ingen anledning i världen att inte jobba med en jämställdhetsplan. De arrar inte bara en festival. De förmedlar ett budskap till alla de 10 000 som köper biljetter. Samtidigt som man arrar något bra så har man alltid möjlighet att ta ställning. Också. Är man medveten om att problemet finns så kan man göra skillnad, säger Tereza Franzén."

Håkan Karlsson, ansvarig bokare för Emmabodafestivalen, ställdes mot väggen i samma intervjusammanhang.

"Håkan Karlsson, bokare på Emmabodafestivalen, tar helt avstånd från Ladyfests resonemang.
– Vi bokar bara bra artister. Nej, vi tänker inte på handikappade och krymplingar eller något annat. Vi bokar det vi tycker om och det som passar. Vi gör en fest för oss själva. Detta intresserar oss inte ett dugg. Ärligt talat, jag undrar vem det är som bryr sig egentligen. Det är inte vårt uppdrag att titta på sånt.

Så du håller inte med om att ni som arrangörer har ett ansvar?

– Nej, det tycker jag inte. Jag kan ju inte påverka heller. Jag kan inte boka en bunt med skit och sälja 300 biljetter. Det är en konstig app­roach att ha till musiken. Jag respekterar verkligen jämställdhets­ideal, men det är inget jag kan lägga in i mitt arbete och jag är stolt över att jag inte gör det, säger Håkan Karlsson."

Källa: http://www.dn.se/kultur-noje/mest-man-som-bokar-artister-till-festivalerna

Frågan är vad som är mest anmärkningsvärt i det här fallet,
att Håkan refererar till kvinnoskap som ett handikapp eller att han uppenbarligen inbillar sig att det helt enkelt inte finns något roligt att komma med i den kvinnliga musikvärlden.

Ett faktum är dock att dessa av hans åsikter i kombination med den gedigna makt han,
som festivalansvarig, sitter på,
tenderar att ge upphov till ett visst mått av mörkerrädsla.
För både GoGenders och (tack och lov) många andra reagerande människors räkning.

TUMMEN UPP, Ladyfest!
TUMMEN NER, Håkan Karlsson.
DAGENS FRÅGA, 26/3

Vad är 100 000?

Vad var 100?

..jo, svaret på gårdagens fråga är att 100 är antalet år det kommer att ta innan kvinnors lön jämställs med mäns, ifall den fortsätter att balanseras i den här flegmatiska snigeltakten.

Sedan år 1994 har löneskillnaden minskat med 2 %.
Fortsätter den att minska med samma hastighet dröjer det alltså ytterligare
100 stycken år = 1200 månader = 36 500 dagar = 876 000 timmar = 52 560 000 minuter
vilket i sin tur resulterar i hela 3 153 600 000 sekunder innan jämställdheten infinner sig på arbetsmarknadens löneplan.

Och då är inte ens alla kommande skottårs extra februaridag inberäknad.

Då är frågan, orkar vi vänta i ytterligare tre miljarder sekunder -
på något som dessutom borde ha infunnit sig för länge sedan?
Nej, det gör vi faktiskt inte.
Dags att rappa på, med andra ord.

DAGENS FRÅGA, 23/3

Vad är 20 procent?

Gårdagens svar + dagens fråga

Vad är 678?

678 är sifferkombinationen som utgör ena delen i titeln på den omtalade filmen Cairo 678.
Cairo 678 är nämligen en historia byggd ur ett av Egyptens största och mest nedtystade problem;
de sexuella trakasserierna av landets kvinnor.

Ett problem som genomsyrar Egypten.
Det finns överallt och alla vet om det, men majoriteten av landets befolkning har vänt andra kinden till.
Som i en oskriven, gemensam pakt.

Istället för att försöka råda bot på saken har det byggts en allmän acceptans kring den.
Faktumet har inte bara sopats under mattan,
det är också de utsatta kvinnorna som belamrats med samhällets skuld över att ens påpeka skeendena.

Få höjda röster har tagit på sig någon form av ansvarsstämma för att ens ta problemet till ytan.
Tills nu.

Filmregissören Mohamed Diab fick nog.
Han insåg allvaret och bestämde sig för att bryta isen på riktigt.
Det var dags att skildra verkligheten och offentliggöra sanningen om ett infekterat samhälle i nöd.
Detta genom att skapa en världsomvälvande film om saken.

Cairo 678 belyser problemet ur ett närgående, kritiskt och sanningsenligt perspektiv.
Den har väckt stort, kontroversiellt uppseende och fungerar som en hårt knuten näve rakt upp i luften.
I luften över ett samhälle där kvinnor fortfarande kämpar för att över huvud taget ges chans att höras.


DAGENS FRÅGA, 22/3
Vad är 100?

Dagens Info

Torsdagen den 22/3 2012
Idag har Ann varit på Rotary i Surahammar och gjort en föreläsning om historiska kvinnor. Den var intressant och lite klurig, vilket uppskattades av åhörarna. Fick en god lunch som avslutning.
Tack så mycket, det var jättegott.

Vill passa på att påminna om Kanalmässan i Hallstahammar den 30-31/3 på Hallsta Arena.
Vi på GoGender kommer att finnas dels vid Kanalhusets monter men även vid Winnet kolbäcksådalens monter.
Varmt välkomna då.  Ann och Inger GoGender / tel: 0220-140 50

Dagens svar + en ny kluring

Förra Dagens fråga, 9/3, kan ges ett flertal svar.

Vilket år fick kvinnorna rösträtt?
I Sverige gavs kvinnor rätten att rösta för mindre än hundra år sedan.
1917 blev året då motionen om kvinnlig rösträtt fick majoritetsstöd,
efter en gedigen kamp som förts för saken i trettiotre år.
Det var på tiden, bör tyckas.

Över sjuttio år innan Sveriges kvinnor blev röstberättigade (och därmed myndighetsförklarade,
även i praktiken) gick förslaget om kvinnlig rösträtt igenom i den brittiska kolonin Pitcairn.
Pitcairn var först i hela världen med införandet, och det skulle dröja ytterligare fyrtiofem år
innan en självständig nation beslutade positivt om saken.
Detta steg kom att tas av Nya Zeeland, som hurrade i och med beslutet år 1893.

DAGENS FRÅGA, 21/3

Vad är 678?

Vad var 2 ???????????

Hej!
Frågan på svaret har ni fått vänta länge på tyvärr, men det rätta svaret är att 2 av dom 14 kvinnor som kom på Bryts!!! Brandtjänstinformation blev rekryterade.
Jättebra!
Vi var på "Gästis igår och såg en föreställning som heter Kvinnofilten. Den handlade om kvinnans historia. Intressant och givande.
Tack till Marianne på "Gästis" som hade bullat upp en fantastisk tebuffé med hembakat tilltugg som ett riktig engelsk afternoonteaparty. Kanongott!!!
En ny fråga kanske?
Vilket år fick kvinnorna rösträtt?
Tack och Hej!

Internationella kvinnodagen...

Idag firar vi världens kvinnor - på Kanalhuset i Hallstahammar såg det ut såhär vid fikat tidigare idag